Hunajakodon puutarha

Trädgården runt ett gammalt hus från 1920-talet.

Återupplivningen av den vildvuxna men ursprungliga trädgården påbörjades år 2004 när floristhortonom Elise köpte det nedgågna stället och började renovera det till sitt hem.

I den gamla delen av trädgården har ingenting förändrats utan man har sett vad som kommit fram då man benat ut området. Man fick känslan av att det nån gång måste ha funnits ett system och t.o.m. en trädgård nån gång i tiden. Stället är ändå byggt för den närliggande sirapsfabrikens direktör så man skulle tro att gården har skötts och blommor planterats. Trädgården var riktigt illa slybevuxen och täckt av långt gräs och ett tjockt lager tallbarr. Och verkligen, nya (alltså gamla, ursprungliga) växter har uppenbarat sig under årens lopp.

I början av år 2005 katalogiserade Merja Hartikainen från Luke (naturbruksinstitutet) gårdens växter inom ramen för det nationella genbanks-projektet. Även efter det har nya växter uppenbarat sig, och husets och trädgårdens historia klarlagts.

De ståtliga pionerna är från 30-talet, äppelträden har planterats under krigsåren istället för dem som då frös.

2017 började vårt stenarbete; den stenterrassering som revs för införandet av kommunalteknik har vi börjat återställa till sin forna form. Den stora stenhögen har funnits på arbetslistan i över tio år. Få se om vi hinner få den färdig till årets temadag.

På gården finns också bärbuskar, ett köksland och många vilda växter som är ätbara.

På gården finns begränsat med parkeringsutrymme så de som kommer från närområdet ber vi komma med cykel eller gående.